KRIS

De flesta drabbas av någon slags personlig kris någon eller några gånger i livet.
Krisen kan bero på en hemsk traumatisk eller sorglig händelse, men kan också orsakas av en period i livet då man utvecklas och förändras mycket eller att något i omgivningen ändras mycket utan att man tycker sig ha kontroll över det som sker eller utan att ha möjlighet att förbereda sig inför det som sker. Det kan vara en olycka, att någon dör, att föräldrar skiljer sig, att en kompis flyttar, att den man är ihop med gör slut, att man tvingas flytta eller byta skola, att man tvingas flytta till ett nytt land, att man blir sjuk.

Hur man reagerar på en kris och hur lång krisen blir är olika beroende på vad det är för sorts kris, vad man har varit med om tidigare och vilket stöd man får.

Olika sorters kriser

Utvecklingskriser

Så kallade utvecklingskriser handlar om att man förändras i sin identitet och personlighet genom olika perioder i livet. Tonårstiden kan vara en sån utvecklingskris. När man utvecklas från barn till vuxen brukar man förändras mycket som människa. Man kan känna sig både stor och liten på samma gång och kanske vilsen kring vem man är eller vad man vill i livet. Det handlar om att komma på vem man är och vad man vill göra. Även om det är positiva förändringar, behöver man tid att anpassa sig till det nya. Den här tiden innebär också en chans att utvecklas och förändra sånt som inte känts eller varit bra tidigare.

Krisen kan bli mildare om man hinner bli lite förberedd innan den stora förändringen sker. Man kan också ha lättare att hantera krisen om man har kunskap om vad som kommer att hända. Till exempel kan det ibland vara lättare om man i god tid får veta att en närstående är svårt sjuk och kommer att dö, än om personen dör plötsligt och oväntat. Om en kris kommer plötsligt

Traumakriser

Om en kris kommer snabbt och plötsligt, som vid en brand eller bilolycka, kan man reagera på olika sätt. Man kan känna panik, få en känsla av overklighet, bli likgiltig, arg eller inte förstå vad som har hänt. Man kan bete sig ologiskt eller på ett sätt man inte brukar, eller koppla bort känslorna och bli väldigt planerande för att ta sig iväg från faran.

Krisreaktioner

Oavsett hur allvarligt krisen börjar kan man reagera på olika sätt utifrån vem man är, personlighet, kunskap och vad man har varit med om tidigare. Har man erfarenheter av kris kan det underlätta i den nya situationen. Vilket stöd man har omkring sig kan också spela roll. I början av en kris upplever man ofta alla möjliga känslor. Det kan växla mellan hopp och förtvivlan, mellan att man inser vad som har hänt och att man förnekar det. Man kan känna hjälplöshet, förvirring, ångest och otrygghet, och oroa sig för framtiden. Det man har varit med om kan göra att man kanske glömmer att äta eller att man tröstäter. Eller att man får svårt att sova, eller vill sova jämt. Man kan också dra sig undan från andra, bli lättirriterad eller förändras i sitt sätt att vara. Det är vanligt att man blir ledsen och nedstämd. Gråt och smärta kommer ofta först när man är i säkerhet. Efteråt kan man känna att man måste berätta vad som hände om och om igen. Ibland kan händelsen spelas upp om och om igen som en film i huvudet.

Efter de första dagarnas kaos behöver man få tillbaka ordningen i vardagen, ibland behöver man hjälp med det. Ordning kan minska oro och ge en känsla av kontroll.

Om man vill och kan gråta ska man göra det. En del kan bara gråta när de är ensamma, andra bara tillsammans med någon. En del gråter inte alls, men det behöver inte betyda att krisen är lindrigare. Det finns inget rätt eller fel sätt att bemöta krisen på.

Om man orkar är det bra att fortsätta med det man brukar göra, som att plugga eller arbeta. Om man inte orkar, är det ändå bra att komma upp ur sängen i någorlunda tid. Att ta en promenad eller komma ut en stund på annat sätt kan vara bra.

Andras reaktioner

Hur andra reagerar och vilket stöd man får från personer omkring sig, kan ha stor betydelse för hur man själv upplever en kris. Om omgivningen tycker något är skamligt kanske man själv skäms eller får skuldkänslor. Det kan göra det svårare att berätta vad man varit med om och försvåra krisen. Krisen kan också bli värre om andra inte förstår hur allvarligt något är för en.

En kris kan bli svårare om man känner sig kränkt, som om man har blivit misshandlad, våldtagen, rånad eller mobbad, eller att man känner sig skyldig till något, som exempelvis en trafikolycka. Vad kan man göra för att må bättre?

Krishantering

Det brukar vara bra att prata om det som hänt. Stöd från andra kan hjälpa en att komma vidare och att inte fastna i det svåra.

Man kan försöka ta hjälp av kompisar, familj och släktingar för att få någon att prata med eller få praktisk hjälp av. Det är viktigt att höra av sig till sina kompisar och släktingar och våga säga att man behöver hjälp. Det är inte självklart att andra förstår om man inte säger till.

Det brukar också vara bra att få vara med i ceremonier som har med det jobbiga att göra. Till exempel att få ta farväl av kompisen som flyttar till ett annat land eller att vara med på en begravning.

När krisen börjar gå över

I en kris kan man tvingas fundera kring sitt liv och sin framtid. Det blev kanske inte som man trodde att det skulle bli. Så småningom brukar man ändå kunna acceptera det som har hänt.

Tecken på att krisen börjar gå över är att man börjar känna sig trygg igen och att den inre smärtan minskar. Man börjar känna sig i balans och kan umgås med andra som förut. Man kan bli glad, engagera sig i saker och tanken på framtiden känns positiv igen.

När man är mitt i en jobbig period kan det kännas tungt och hopplöst. Men en kris kan också leda till utveckling. När ens djupaste känslor väcks har man möjlighet att lära sig något om sig själv. Var kan man få hjälp?

Om man vill prata med någon som inte är familj eller vän, kan man kontakta en ungdomsmottagning, skolsköterskan eller skolkuratorn eller en vårdcentral. Om det behövs kan man där få hjälp att få kontakt med till exempel en psykolog eller läkare som är specialist på krishantering. Att prata med någon kan ofta ge både tröst, nya insikter och hopp om framtiden.

Om man vill prata med någon anonymt kan man ringa någon av de telefonjourer som finns.

Jourhavande medmänniska:
Journummer: 08-702 16 80
(kl. 21.00 - 06.00)

Jourhavande präst är öppen för alla som behöver en medmänniska att prata med.
Du når jourhavande präst via nödnumret 112.

Jourhavande kompis är en telefon-och chattjour som vänder sig till barn och ungdomar upp till 25 år som vill prata med någon. Journummer: 020-222 444:
Jourens öppettider är:
Måndag-fredag: 18-22
Lördag-söndag: 14-18